Andrea Hansson
Follow your heart wherever it may lead you

Ärligt och oförskönat...


 
 
Innan jag sätter igång här så vill jag varna för ett något långt, ärligt och oförskönat inlägg. 
 
Såå.. Det som jag har tänkt att berätta här är något som många av er som tittar in här redan vet, och som många av er som hängt med här ett tag förmdligen redan haft lite aningar om även om jag inte har sagt något om det eller bekräftat det på något sätt innan. Men eftersom jag får frågor om det från alla håll och kanter, både här på bloggen och av folk som jag träffar så känner jag att det är lika bra att berätta det en gång för alla.
 
Det är i alla fall så här att jag efter ungefär fyra år i ett förhållande har blivit singel. Det har varit till och från och upp och ner ett tag men nu är det på riktigt. Vi bor fortfarande tillsammans men Johannes har fått en lägenhet som han flyttar till om ca en månad och då blir jag till en början kvar här i lägenheten som vi har nu. 
 
Som ni säkert listat ut by now så är detta en av anledningarna till varför det har varit lite kaos och oinspirerat här ett tag. Jag har helt enkelt inte haft någon energi över vissa dagar. Helt ärligt så har jag känt mig ganska trasig många dagar, mer trasig än vad jag har visat utåt eller vad jag ens har erkänt för mig själv. Kanske inte för att det tog slut, utan för att jag tappade bort delar av mig själv någonstans på vägen. Vissa stunder, som under Dreamhack (komiskt nog, det var ju där vi träffades...) och de gånger jag träffat folket därifrån, har jag känt att jag bara kunnat släppa alla negativa tankar och vara den gamla glada Andrea igen. Det har alltid varit så lätt för mig att vara mig själv där, jag har liksom alltid blivit accepterad för precis den jag är. Med det sagt menat jag inte att jag inte kan det med Johannes, det är bara det att jag har blivit en annan person med honom. Tror att det var där någonstans jag verkligen insåg att jag hade tappat bort delar av mig själv. I juni. Jag började leta febrilt efter det jag tappat bort, men insåg ganska snart att det inte skulle hjälpa att leta. Det kommer när det kommer, förmodligen så fort jag slutar sätta så mycket press på mig själv om att allt ska vara felfritt. Och visst blev det så, de stunder jag har kunnat koppla av och bara vara har jag känt igen mig igen. Jag har varit mig igen. 
 
Nu är det i alla fall på väg uppåt för mig. Jag har såna där små guldklimpar som verkligen förgyller min vardag, som får mig att känna mig hel och glad och bara totalt jävla levande igen. Hade nästan glömt hur det var att känna så. Även om det är sjukt läskigt med såna här förändringar så är jag övertygad om att det i slutändan kommer göra både mig och Johannes mer lyckliga än vad vi har varit nu. Jag ser detta som en chans att få en nystart och en chans att vara mig igen. Bara mig. Bara den skrattiga, flamsiga, glada och spontana Andrea som ser på det allra mesta med ett leende. Den där personen som jag har saknat så mycket. Den som jag inte kunnat vara på kvällarna här hemma. Känner att jag redan har varit den personen i någon månad (med undantag för vissa dagar då allt bara kört ihop sig, man är ju bara människa..), och jag tänker fortsätta vara den personen. Jag tänker fortsätta vara mig och jag tänker aldrig någonsin tillåta mig själv att tappa bort mig så där igen!
 
Självklart har jag kunnat vara mig själv när jag spenderat tid med mina vänner, de där allra bästa jag har i livet. Då har jag kunnat berätta hur jag känner och hur jag mår. Utan dom skulle jag nog ha blivit helt galen under den här tiden då inget var definitivt, då det liksom kunde dra åt vilket håll som helst.
 
Passar på att slänga in ett jättemegastort tack till mina fina vänner som alltid finns där och stöttar och puschar och står ut med mig hur mycket jag än har velat och krånglat med allt. Det betyder verkligen fantastiskt mycket! 


*kram*

Klart du ska vara fina, glada och spralliga Andrea, det är ju så jag känner dig i alla fall! Fortsätt med det så ser vi om vi kan boka in en helg i Stockholm framöver :)

Svar: Ja, det är nog så de flesta känner mig egentligen, som tur är :)
ja men vi får boka in en helg så fort vi har en ledig båda två :D
Andrea Hansson

Dags att flytta till Stockholm kanske ;) ?

Svar: Haha, jag har ju faktiskt tänkt tanken både en och två gånger, det finns ju så sjukt mycket mer möjligheter där.. Men så trivs jag så bra här i stan så det tar verkligen emot ändå.. :P
Andrea Hansson

åh vad trist. Men se det från den positiva sidan, nu kan du lägga ALL fokus på dig själv, som man inte alltid kan göra i ett förhållande. Passa på och umgås mycket med dina kompisar, och människor som ger dig positiv energi. och kom ihåg, allting kommer kännas mycket lättare snart. Ta hand om dig!

Svar: Tack snälla! Ja jag fokuserar på det positiva och glada i livet och ser till att lägga all min energi på att må så bra och vara så glad jag bara kan under omständigheterna. Självklart kommer det finnas jobbiga dagar på vägen, men jag är övertygad om att detta kommer göra mig lyckligare i längden :)
Andrea Hansson

Manette

Du skriver så rakt fint och ärligt. Kram

Lisa

Heej vännen! Här sitter jag o fäller en tår för jag blev så glad. Har inte läst din blogg på aplänge för jag inte har någon dator just nu.. så har missat detta inlägg. Så himla glad att ni äntligen kommit fram till det som fungerar bäst för er.. och för dig. Härligt att du fått tillbaka energin igen, det är du värd! Vi hörs o ses snart! Puss o kram <3

Svar: Åh med fining! Kommer du hemåt snart? Måste ses snart igen ju :) Puss puss <3
Andrea Hansson


Kommentera inlägget här:


Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Blogg


Kommentar