Andrea Hansson
Follow your heart wherever it may lead you

Dag 08 – Någon jag saknar

 
Jag saknar att ha Lisa här i stan. Och Jennie. Jag saknar de där vännerna som har lämnat stan som jag träffar alldeles för sällan nu. Och Dh gänget. Hur kan man inte sakna dom liksom? Helt fantastiska och galna och lyckobringande människor.


Dag 07 – Min bästa vän

 

Min bästa vän Mina bästa vänner

 

Det är en så där galet svår fråga för mig. Hur skulle jag kunna nämna bara en person utan att känna att jag glömmer någon? Ingen nämnd, ingen glömd skulle jag vilja skriva här. Men så lovade jag ju att försöka svara ordentligt på frågorna så jag ska väl göra det. Men jag ändrade lite i alla fall, till mina bästa vänner. 

 

Sanna, Lisa och Nalle är helt klart tre av mina bästa vänner. Vad skulle jag göra om jag inte hade dom? Jag skulle ju bli alldeles galen. Tänk att det är över två år sen vi hade vår reunion nu, den där kvällen som förde mig samman med dom igen, underbara, underbara människor! Om det inte vore för dom så skulle jag vara så jäkla förvirrad, skulle varken veta in eller ut. 

 

Och så finns det en så där ganska ny vänskap. Förmodligen den nyaste av dom alla, men ändå den som jag hör av mig till på en gång om jag är glad eller ledsen eller trött eller arg eller saknar eller vad det än kan vara. En sån där som får mig glad så galet lätt och som jag skulle känna mig helt vilsen utan. 

 

Här skulle jag kunna fortsätta listan med familjen och de där vännerna som jag inte träffar så ofta men ändå ser som bästa vänner. Men jag hoppas som bara den att ni vet vilka ni är och att ni inte känner er bortglömda! 



Dag 05 – Mina rädslor

 

En av mina största rädslor är fortfarande att såra någon jag bryr mig om. Jag har själv blivit sårad massa gånger, jag har haft så ont i själen att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Men jag vet att det går över med tiden. Att jag däremot ska vara orsaken till någon annans smärta gör mig så jävla rädd! Det är så mycket värre än att känna den där smärtan själv, det är så mycket värre att veta att någon annan ligger sömnlös på nätterna på grund av något jag gjort än att göra det själv.

 

En annan rädsla jag har är att ge upp och gå vidare för tidig, att i efterhand känna att jag kunde ha gjort mer, att jag kunde ha hållt ut lite längre, kämpat lite hårdare. Jag gjorde det en gång och jag ångrade mig i år efteråt. Jag tänker aldrig någonsin göra det igen. Om jag känner att något är rätt, att något är värt att kämpa för och vänta på så tänker jag göra det så länge som krävs. Jag tänker hålla ut, kämpa och vänta.  



Dag 04 – Vad är kärlek?

 

Hur ska man kunna svara på vad kärlek är i ett endaste litet inlägg? Jag skulle kunna skriva hunda inlägg om vad kärlek är för mig utan att ha fått fram vad jag menar. Men jag ska göra ett försök i alla fall. 

 

För mig är kärlek osjälviskt, det är vackert och det ger mer lycka än något annat. Det är det dyrbaraste du kan ge en annan människa. För mig är kärlek att kunna vara mig själv utan att bli dömd, att kunna vara älskad för precis den jag är, naket och avskalat. Att kunna vara totalt galna tillsammans, ni vet så där som man annars bara är när man är ensam och ingen kan se. Att vara bästa vänner och ha kul. Kärlek är att sätta någon annans lycka och välmående framför sin egen. Kärlek är att titta någon i ögonen och bara veta att man hör ihop, från den där första blicken. Något som inte går att förklara för någon som inte har upplevt det. Kärlek är när allt runtomkring en försvinner när man ser den där speciella personen, när världen liksom stannar och inget annat finns. Kärlek är att bära den andra när han/hon är för svag för att gå själv, att ta sig igenom de där svåra tiderna tillsammans. Kärlek är att låta insidan hos personen vara det som gör utsidan till det vackraste som finns, inte tvärt om. 

 

Kärlek är anledningen till att jag är den jag är och till att jag håller hoppet uppet in i det sista. Det finaste jag vet och det som gör mig hög på livet. 



Dag 03 – Mina föräldrar

 

De bästa som finns kort och gott. Utan dom skulle jag bli totalt galen, skulle liksom inte funka. De är mina största förebilder, bästa vänner och de som får mig att tro på livslång kärlek. Om jag någon gång får en egen liten kotte så vill jag vara precis så som mamma och pappa har varit mot mig, det finns inte en endaste liten sak jag skulle vilja ändra på. 



Dag 02 – Tio snabba

Jag och mina största förebilder, mamma och pappa. 

 

Är du glad? Gladare än jag varit på en hel evighet. 

Morgon eller nattmänniska? Nattmänniska, helt klart. 

Vad är det senaste som fick dig att le? Ett sms.  

En ägodel du inte klarar dig utan? Får jag bara säga en så blir det telefonen.  

Är du kär? Ja det skulle jag nog vilja påstå att jag är.

Vem är din största förebild? Mamma och pappa ♥

Vem kysste du senast? En sån där fin pojke. 

Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? På äventyr i något varmt land. 

Var lägger du telefonen när du sover? Under eller vid sidan av kudden. 

Vem fick dig senast att gråta? Pusspojken.



Dag 01 – Om mig

Hej hej hallå! Jag är galen. Kort och gott. Tack för mig! 

 

Nej, lite seriös ska jag väl vara. Jag är en glad liten prick som ofta ses på Jönköpings gator, torg, krogar, parker, caféer och andra ställen man kan tänkas trivas på. Fram tills för ungefär en månad sen jobbade jag som ekonomiassistent, nu är jag bara på extrajobbet på Karlssons Salonger där jag jobbar i garderoben. Tanken är att få tag på något mer, helst nu på en gång. En annan tanke jag har är att sälja allt jag äger och dra iväg till någon paradisö. Men så skulle jag ju inte bara kunna lämna alla här hemma. Jag skulle bli galen av saknad. 

 

Jag bor i en trea i Jönköping där jag trivs finfint. Gillar att Jönköping ligger mellan de där stora städerna där många av vännderna bor. Det blir liksom inte så långt att åka oavsett vem jag ska till. Jag är ganska pysslig av mig, gillar att sitta och pilla med saker här hemma och fixar och donar en hel del. Tränar gör jag också ett par gånger i veckan, oftast med en av mina bästa vänner; Sanna. 

 

Bloggen har alltid innan varit min fristad, det där stället där jag kan skriva av mig. Nu på senaste tiden, sen det började bli strul mellan mig och mitt ex kände jag att det var för mycket känslor och för många som skulle kunna bli sårade om jag skrev vad jag tyckte och tänkte och kände. Nu saknar jag att kunna vara så där ärlig. Ska förska bli bättre på det igen, fast utan att lämna ut någon annan så klart. 



30 – Ett sista ögonblick.


Alla de där ögonblicken är svåra, det finns så många att välja mellan. Varje gång jag ska välja ett ögonblick att berätta om fastnar jag i massa bilder och nostalgin är på topp. Det går liksom inte smita ifrån det när man väl har börjat. Jag kom i alla fall fram till ett ögonblick som har fastnat lite mer än andra. Det är utan tvekan ett av årets bästa ögonblick. Ögonblicket jag pratar om är då jag träffade Nea igen efter att ha varit ifrån henne i över två år. det var ett tag då jag försökte förneka att jag saknade henne, men sanningen är att jag saknade henne helt otroligt mycket. Jag kände mig tom, det var något som fattades i mitt liv. När jag träffade henne igen fick jag tillbaks en del av mig själv, en del som jag hade saknat väldigt mycket. Hon är utan tvekan min bästa vän.

(Jag har fått lite frågor under månaden så jag fortsätter med några såna här inlägg till. Dock så blir det några dagars uppehåll, det är sjukt mycket att göra just nu.)


29 – Mina ambitioner.


Mina ambitioner just nu är att få ett fast jobb, gärna på Selga eftersom jag trivs riktigt bra där. Att få en säker ekonomi är precis vad jag behöver. Att få min kropp i form igen är en annan ambition jag har. Och då menar jag inte att jag är tjock nu, bara att det kan bli bättre. Jag är alldeles för ung för att ha så mycket problem med kroppen som jag har och om träning kan motverka en del av problemen så är jag beredd att ge det en chans. Jag vill ungefär alltid vara bäst, och det är det jag siktar på. Om jag siktar mot stjärnorna så hamnar jag med stor sannolikhet åtminstone bland trädtopparna, och det kan jag vara nöjd med för ett tag.


28 – Det här saknar jag.






Jag saknar de där galna dagarna jag hade när jag var 15 och 16 år. Jag hade verkligen några helt underbara tillfällen, allt var så nytt och så spännande. Jag saknar människorna jag hade i mitt liv som jag var dum nog att stänga ute. Jag saknar alla stunder med Nea, alla fester, alla filmkvällar, alla sleepovers. Jag saknar sommaren, värmen och solen. Jag saknar att inte frysa, att kunna gå ut utan att behöva ta på sig tre lager med kläder. Jag saknar bara ben och brunbrända kroppar. Jag saknar vänner jag inte träffat på länge, vänner jag inte kan träffa. Jag saknar alla bilder som försvann när en av mina hårddiskar gick sönder. Jag saknar att ha någonstans att skriva av mig på där jag vet att ingen annan än jag kommer läsa. Jag saknar att ha en vältränad kropp (nej jag behöver inte träna för att bli smal, utan för att få lite muskler igen).

jag saknar ganska mycket just nu, och ju mer jag skriver desto mer kommer jag på att jag saknar så det är nog bäst att sluta nu innan jag sitter här och saknar ihjäl mig, haha!


27 – Min favoritplats.


Det finns en plats som jag gillar lite mer än alla andra platser.
Det är i famnen på någon jag älskar. Det kan vara hos någon i familjen, en vän eller en pojkvän. Det finns ingenstans jag känner mig så trygg som där. Där känns det som att allt är möjligt, som att inget kan skada mig. Där känns det alltid som att alla problem kommer lösa sig och att allt kommer bli bra. Men det kanske inte räknas som en riktig plats?

I så fall har jag två andra favoritplatser. Den första är på en klippa i ett precis lagom varmt land, någonstans jag kan se vågorna slå mot klipporna under mig. Jag har alltid trivts bra både i och vid vatten. Jag kan drömma mig bort till vilken plats som helst, jag kan känna hur lugnet når både kropp och själ. jag kan bara vara.

Den andra platsen är hos min familj. Det är det stället jag alltid kan känna mig trygg på och vara mig själv. Jag behöver aldrig oroa mig för vad andra ska tycka om mig, jag vet att jag är accepterad precis som jag är.


26 – Mina rädslor.


När jag var yngre var jag rädd för att bli sårad. Alldeles för rädd för att våga släppa in någon i mitt liv. Det är jag inte idag. Nu är min största rädsla att såra någon som jag tycker om, någon som har en plats i mitt hjärta. Jag vet att mina sår läker när jag blir sårad. Jag kan skaka av mig det, även om det tar tid ibland så kommer jag över det. När jag däremot sårar någon som betyder mycket för mig gnager det sig fast i mig och det försvinner inte. Det tynar inte bort med tiden, jag slutar inte att tänka på det, jag slutar inte hata mig själv för det jag gjorde. Jag plågar mig själv onödigt mycket när jag har sårat någon, även om personen säger att det är okej så blir det inte okej för mig innan jag vet att personen verkligen är lycklig. Jag måste veta att personen inte har så mycket som ett ärr efter det. Det händer aldrig, att man inte har ens ett litet litet ärr efter det, så jag förlåter inte mig själv för det jag gjort. Aldrig.

Min största rädsla är att såra.


25 – En första.






Min första kyss och min första kärlek är ju redan taget, så vad sägs om min första dator? Jag var helt frälst i den, jag är det nog fortfarande. Jag tror att jag var runt åtta, nio år någonting när jag fick den. Det är så klart min gamla Amiga 500 jag pratar om. Den hade precis allt jag kunde drömma om, massor av roliga spel med andra ord. Ett av favoritspelen var Pang, jag var helt fast i det. Jag kommer ihåg att pappa brukade spela Prince of Persia på den, nu i efterhand när jag tittat igenom alla disketter har jag hittat en hel del spel som jag ungefär skulle döda för. Tänk er spel/program som SimCity och Cad fast på en sån här dator. Snacka om nostalgi!

Vi försökt få igång den för ett tag sen, den startade, vi fick igång paint och ritade lite sen dog den. Bara tvärdog. Förmodligen så var det fukt någonstans så att det blev kortslutning eller något. Jag är riktigt sugen på att köpa en ny bara för att få spela en sista gång.


24 – Det här får mig att må bättre igen


Paket så klart! Vad kan man annars svara på självaste julafton? Haha nej men allvarligt nu då... Fast jag blir glad av paket jag älskar paket.

Jag blir glad av att känna att jag lyckas med något, det kan vara allt från att lyckas på jobbet eller i skolan till att komma hem nöjd efter en shoppingrunda. Eller att jag lyckas göra någon jag tycker om glad. Musik kan få mig att tänka på allt som har fått mig att må dåligt, men efter ett tag går det över i en mer lugn känsla och då är musiken underbar. En bra film funkar också i de allra flesta fallen. Att träna får mig att må bättre, kanske för att jag vet hur härligt det är precis efter att jag har kört ett riktigt hårt pass. 

Men mest av allt är det närhet, att få ligga i en trygg famn och lyssna till en lugn röst som får mig att må bra.


23 – Det här får mig att gråta.


En av alla kvällar :)

Det som oftast får mig att gråta är nog saknad. Och orättvisa. Och humörsvängningar. Att sakna någon som jag inte borde behöva sakna när humöret har en svacka är värst. Och vem är det jag saknar då? Vänner (Nea och andra trevliga filurer), men även mer avlägsna kontakter som jag inte pratar med längre, som jag inte träffar, men som jag önskar var en del av mitt liv. Det är inte alltid det är personer jag saknar. Det kan vara något som sommaren (eftersom min hy ballar ur när det är kallt), eller pengar. Pengar saknar jag dock mer och mer sällan, det är skönt.

Lite mer positiva tårar som inte är helt ovanliga är glädjetårar. Jag är en otroligt känslig människa och skulle nog kunna gråta för lite vad som helst, då även sånt som är bra.


22 – Det här upprör mig.


Skulle någon göra min Maja illa så skulle personen inte vilja se mig.

Det är inte svårt alls att göra mig irriterad om man vet vilka knappar man ska trycka på. Det är inte heller svårt att låta bli om man håller sig borta från de där knapparna. Jag blir riktigt irriterad på människor som snackar skit och sprider ut rykten. Alldeles för självupptagna människor är också irriterande. Människor som inte behandlar sina barn bra gör mig sjukt upprörd, jag vill mest bara rädda barnen från föräldrarna när jag ser något sånt. En annan sak som gör mig riktigt jävla upprörd människor som medvetet skadar eller dödar djur. Typ såna som har en katt (eller hund eller gris eller marsvin eller vilket djur som helst) som får ungar som de sen kommer på att de inte vill ha, så de dödar ungarna. Samma sak som de människorna gör mot djuren vill jag göra mot människorna. Hemska hemska varelser är vad de är. Orättvisa upprör mig också, och då menar jag inte att någon har en tia mer i lön i timmen än någon annan utan snarare att vissa badar i pengar medans andra svälter eller fryser ihjäl för att de inte har någonstans att ta vägen. Någon som har en väldigt fin människa i sitt liv men som inte inser det och sårar personen upprör också.

Ju mer jag skriver desto mer kommer jag på som upprör mig så det är nog bäst att jag slutar nu, annars lär jag sitta här och vara förbannad resten av kvällen.


21 – Ett annat ögonblick.


Random bild från ett annat bra ögonblick.

Ungefär precis just nu är ett ganska bra ögonblick. Jag är mätt och belåten och ligger under ett varmt och skönt täcka, har bytt ut jeansen mot mysbyxor och ska titta på någon mysig serie. Det är precis vad jag gillar att göra för att koppla bort stressen som just nu ligger och gnager.


20 – Den här månaden.






Den här månaden har flugit förbi.
Jag har inte riktigt hängt med i svängarna känner jag. Helt plötsligt så har jag ett jobb som jag går till varje dag, en säkrare ekonomi inom en snar framtid och kollegor som jag träffar mer än en gång i månaden. Julstressen har inte lyckats fånga mig i år, klädpaniken är det dock värre med. Julklappar har inhandlats och fått fint papper. Julgardinerna är uppe, jag har hittat en ny människa att inspireras av och jag har efter över två års tjat fått Johannes att titta på en av mina favoritfilmer med mig. Jag har blivit sugen på att sy nya klänningar igen och vill komma igång med träningen, bloggen har fått lite liv igen och har lite abstinens efter alla tv-serier som har juluppehåll.

Förutom det så har jag hunnit med att vara sjuk i två veckor
och varit så trött att jag bara vill sova när jag kommit hem från jobbet. En allergiomgång och nya upptäckter om allergin, ett nytt recept på apoteket som ska rädda mig när jag tränar och blivit sugen på att börja simma igen.


19 – Detta ångrar jag.


Jag har gjort mycket som jag i efterhand kommit fram till att det var jävligt onödigt, men de allra flesta gångerna så har jag lärt mig något av det och på ett eller annat sätt vuxit som människa så det är inget jag ångrar. Något jag däremot ångrar är de gångerna jag inte har följt mitt hjärta till 100%, speciellt de gångerna jag varit rädd för att se vad hjärtat försökt säga mig. Jag ångrar oftast inte det jag gjort, utan det jag inte gjort. Alla de där chanserna jag inte tog och allt det där som jag inte gjorde. Jag ångrar att jag inte alltid sa vad jag kände utan höll det inom mig och de gångerna jag förnekade för mig själv att jag ens kände något.

En annan sak jag ångrar är de gånger jag sårat någon som jag bryr mig om, men det tänker jag inte gå in närmre på nu.


18 – Min favoritfödelsedag.


Min favoritfödelsedag var nog den jag hade i år.
Jag firade med Johannes och familjen och det fanns inga krav eller måsten, bara trevligt umgänge och god mat. Det är så jag vill ha mina födelsedagar, med de jag tycker om. Hur jag vill att min födelsedag ska vara varierar iofs från år till år, men detär faktiskt sällan jag vill ha något stort firande. Jag vill inte ha en fest för att jag fyller år, jag har hellre en fest för att jag vill träffa goa människor. Min födelsedag har nog blivit bättre och bättre för varje år, åtminstone så länge jag kan minnas. Kanske för att min födelsedag är min dag och jag oftast får spendera den precis så som jag vill.


Tidigare inlägg Nyare inlägg